För muralmålningar används en ”mur” – vägg på polska – som målarduk och de är ofta väldigt stora. Utförandet planeras mycket noggrant och utförs av både konstnärer och grupper av volontärer och assistenter. Muralmålningar har blivit ett viktigt element i stadens nya ikonografi och deras beundrarskara växer. Under de senaste åren har mängder av internetgallerier och kataloger skapats.
Förr i tiden, då Polen var det kommunistiska Folkrepubliken Polen och landskapet slapp undan dagens allestädes närvarande reklamskyltar, lyste de enorma statligt beställda muralmålningarna upp den grå stadsmiljön. Dessa första målningar, stora som hus, kunde knappast kallas för gatukonst. Det propagandistiska bildspråket glorifierade ofta arbetarklasshjältar eller marknadsförde statsägda företag. Trots sina kommunistiska rötter tycks vissa av dessa muralmålningar ha rotat sig i stadsmiljön för gott. Det händer att lokalsamhällen är så fästa vid dem att varje försök att ta bort dessa gamla fresker möts av våldsamma demonstrationer för att skydda väggarna.
I takt med att Polen blev en demokrati började muralformatet användas enbart för konstnärliga uttryck. I dag ser man muralmålningar nästan överallt, och deras form och motiv har utvecklats något enormt. Vissa verk är enbart estetiska, tilltalande för ögat på både nära och långt håll. De värmer upp bilden av dystra lägenhetskomplex och smälter perfekt in i stadsbilden. Och så finns de mer socialt engagerade och kritiska verken som skriker åt förbipasserande, läxar upp dem eller till och med föraktfullt hånar dem för deras misstag.
Även om muralmålningar påminner mycket om graffitikonsten är de alltid lagliga. Målningarna är noga planerade och vissa är riktiga mästerverk som visar på stor talang.
Gdańsk har rekordet med 45 muralmålningar. Warszawa har över 30, Poznań har 24 och Łódź 21 verk.
